Det här med att leva
Ja nu var det ett tag sen jag skrev, har tänkt att jag ska göra en sammanfattning om vad som hänt sen sist men det har gått lite för lång tid nu så pallar inte.
Livet just nu känns...jag vet inte riktigt...jag känner mig bara så vilsen just nu.
Jag är en känslig person och har varit deprimerad flera gånger under min uppväxt, vilket jag inte ens tror att mina närmaste vet om eller märkte medans det pågick. Jag försöker hantera det på mitt egna vis, men nu när jag var i England så dök det upp så mycket osäkerhet kring pengar, studier och framtiden och dessa faktorer triggade igång en sådan stress och ångest i mig som jag aldrig tidigare kännt. Jag fick magkatarr (tror jag att det var) två gånger på en månad så jag kunde knappt äta och gick ner i vikt, jag hade hjärtklappning och mådde så dåligt att under de sista dagarna innan jag skulle åka hem så kändes det som att jag inte skulle överleva, klumpen i bröstet var så otroligt stor. Allt kändes mycket bättre när jag kom hem och det jag oroade mig över har löst sig. Alla uppsatser jag skrev i England är godkända, hyran är betald osv.
Det är bara det att jag forfarande håller på att återhämta mig känns det som, vissa dagar är bra, andra dagar vaknar jag med ångest och vet inte vad jag ska göra med mig själv, vill bara kunna stänga av tankeverksamheten och slappna av. Så det kämpar jag med just nu, plus tröttheten, det här gråa vädret påverkar mig väldigt negativt, borde börja äta mer vitaminer.
Igår var det även 5 år sen som mamma gick bort. Och jag säger som jag sa till Andreas när vi besökte graven igår: Det suger så jävla hårt.
Om det är någon jag skulle behöva i mitt liv just nu så är det hon.
En possitiv sak just nu iallafall är att jag och Andreas kommer bli sambos nästa helg! Det känns underbart för jag orkar inte vara ensam i lägenheten längre, och jag vill bara få en vardag ihop med honom. Det är så drygt att bara kunna ses nästan bara på helger.
Det blev ett väldigt personligt inlägg idag men så får det bli, måste skriva av mig lite. Och ja jag vet att jag borde prata med någon om ångesten och det men inga kommentarer om det snälla, det tar jag när jag är redo, orkar inte släppa in någon i min hjärna just nu.
Ha det gött så ska jag försöka blogga oftare, men kan inte lova något.