Mamma

Fick en flashback imorse när jag satt på bussen. Ett minne som jag velat förtränga. Minnet från den enda gången jag på allvar har bett till Gud. Det va 1 år, 2 månader och 20 dagar sedan. Jag stod hemma i duschen och läkarna hade 2 veckor tidigare sagt att mamma bara hade 2-3 veckor kvar att leva. Jag höll på att bryta ihopJag ville inte tro dom. Jag knäppte mina händer och bad till Gud att om han finns så låt mig få behålla min mamma. 35 minuter senare satt jag i mitt rum med badrock och en handduk runt mitt fortfarande våta hår, Fredrik kom in i mitt rum och sa att pappa hade ringt, mamma var borta nu...

 

Jag saknar min mamma nått oändligt och skulle göra precis vad som helst bara för att få krama henne i 5 minuter.

1 år har gått, resten av mitt liv kommer att gå utan henne. Världens bästa och underbaraste♥